Se upp nÀr ni gÄr över nÄgon utav vÄra gamla trÀbroar eller snarare se ner, det kan vara ett av vÄra troll som sitter dÀr. Men bli nu inte rÀdd för vÄra troll Àr snÀlla, annat Àr det med det stora trollet som kastade en stor sten och skapade Dellen för flera tusen Är sedan. MÄnga sÀger att dom har sett Dellen-trollet, men det Àr som fiskaren och hur stor fisk han har fÄngat.
VÄra troll finns, det vet jag! NÀr jag skulle gÄ frÄn folketshus i Bricka genom skogen efter en sen danskvÀll sÄ skulle jag passera Sördala-bron som ligger vid campingen, ja det morrades och levde rövare under bron, sÄ jag tÀnkte att det kan bara vara ett utav vÄra troll, sÄ det var bara att gÄ lugnt över sÄ jag inte skulle göra trollet irriterad. Vet ni varför trollen sover pÄ dagarna? Det Àr för att kunna skrÀmmas pÄ nÀtterna. SÄ ni som ska sova pÄ campingen, sköt er..... och sov....
Vi har Àven Àlvor som hÄller trollen lugna, nÀr ni paddlar kan ni se dom, dom flesta har blÄa vingar, men en del med vita vingar har vi ocksÄ.
/Kjelle
Kjell Böhlin
SÀgnen om den förtrollande dalen
Trollet hade gÄtt lÄng vÀg men nÀr han sÄg den vackra dalen med Àlven, slingrande likt en orm, skÀra igenom landskapet beslutade han att vandringen var över. HÀr skulle han bosÀtta sig. Högt uppe pÄ ett berg med milsvid utsikt och med dalen för sina fötter skulle han bygga sitt bo och han satte dÀrför kurs mot det högsta han sÄg. DÀruppe stannade han dÄ nÄgot ganska vasst stack till under foten. Han plockade upp föremÄlet och fann att det var ett lustigt horn av nÄgot slag, sÀkert fÀllt av ett djur nÄgon gÄng i tiden. Han satte det till munnen och blÄste. En ton ekade vida omkring och gav ljud Ät hans lycka. HÀr fanns allt han kunde önska. En Àlv att fiska i, massor av svamp och bÀr att Àta, en bÀck med alldeles rent och klart vatten att dricka. à h sÄ nöjd och glad han kÀnde sig. För att inte tala om den lilla skogstjÀrnen. Den var som gjord att bada i och han Àlskade verkligen att bada.
Efter en tid i dalen dök dock ett problem upp i allt det fantastiska. Han upptÀckte att för var gÄng han plaskat omkring i tjÀrnen och haft det skönt sÄ sjönk vattennivÄn sÄ drastiskt, dessutom fÀrgades vattnet grönt av den mossa, löv och barr som alltid fastnade pÄ hans kropp och i hans hÄr. Ibland kunde det dröja dagar, ja till och med veckor, innan regn och det vatten han stÀngt omkring Äter letat sig tillbaka och fyllt den lilla tjÀrnen. NÄgon bÀck rann heller varken till eller frÄn hans kÀra plaskdamm.
Han bestÀmde sig dÀrför att ta det lite försiktigare vid sina bad sÄ det inte skulle dröja sÄ lÄngt mellan gÄngerna. Men det var minsann inte alltid sÄ lÀtt sÄ ibland blev det i alla fall vilda och befriande dopp och vattenlekar som nÀstan tömde tjÀrnen.
En dag dök det upp ett annat troll i dalen. Det var en söt trollflicka som lockats dit av de toner som dÄ och dÄ hördes frÄn dalgÄngen. SÄ möttes de bÄda, och eftersom de varit tvÄ ganska ensamma troll, var det inte svÄrt att förstÄ att tycke uppstod. Tillsammans blev de lyckliga uppÄ sitt berg. De fiskade i Àlven, plockade svamp och bÀr, hÀmtade sitt vatten i bÀcken och var plötsligt tvÄ som turades om att bada i tjÀrnen.
NaturtillgÄngarna rÀckte gott och vÀl till för dem bÄda och fler dÀrtill. SÄ blev det ocksÄ med tiden mÄnga, mÄnga smÄtroll. Dessa syns faktiskt Àn idag skymta pÄ mÄnga hÄll i dalgÄngen.
SÄ nu vet vi varför mystiska GröntjÀrn har sitt namn och sina vÀldiga nivÄskillnader och vi vet ocksÄ varför bÀcken med sitt rena vatten heter GladbÀcken, och berget? Ja, Hornberget förstÄs. Det var dÀr de bodde och kanske fortfarande gör, för GröntjÀrn fortsÀtter ömsom stiga och ömsom sjunka Àn idag i SvÄgadalen.
© Anette à hs 2000
